När statistiken försvinner – vem tjänar på mörkläggningen?

En granskning av det nationella avtalets konsekvenser för svensk sjukvård och de konsulter som blev syndabockar

När Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) införde det nationella avtalet 2024 var budskapet tydligt: hyrpersonalen var problemet. Kostnaderna skulle ned, oberoende av bemanningsföretag skulle uppnås, och svensk sjukvård skulle bli starkare. Men vad hände egentligen? Och varför har den statistik som skulle visa resultaten plötsligt försvunnit från SKR:s webbplats?

När siffrorna inte stämmer överens med retoriken

Tjugo av Sveriges 21 regioner har "lyckats" – de har minskat sina kostnader för hyrpersonal. Men till vilket pris?

Bakom de sjunkande hyrkostnaderna döljer sig en brutal verklighet:

• Verksamheter tvingas arbeta underbemannade
• Vårdpersonal sliter utan att få ut sina ledigheter
• Barnmorskor arbetar 18-timmars skift
• Ambulanser står stilla – inte för att de saknas, utan för att det saknas personal att bemanna dem
• Läkare på vårdcentraler går på knäna samtidigt som kraven på "god och nära vård" ökar
• Semestrar skjuts på framtiden – om den ens beviljas

Men en region sticker ut: Region Västra Götaland, där Stefan Petersson själv är både verksamhetschef och processledare för att bli oberoende av hyrpersonal. Ironiskt nog är det den enda regionen där kostnaderna för hyrpersonal har ökat sedan avtalet infördes.

Statistiken som försvann

När frågor börjar ställas om avtalets verkliga konsekvenser händer något anmärkningsvärt: statistiken försvinner. Sidor som tidigare visade regionernas uppföljning möts nu av felmeddelandet "404 – sidan kan inte hittas". Information som nyligen var tillgänglig på både SKR:s och regionernas webbplatser är plötsligt borta.

Visst, det kan vara en teknisk bugg. En uppdatering. Men tajmingen väcker frågor.

Vad har konsulterna egentligen kostat – och vad kostar det att vara utan dem?

Det nationella avtalet målade upp hyrpersonal som ekonomiska parasiter. Men vad glömdes bort i den retoriken?

Konsulterna var aldrig problemet – de var lösningen på ett strukturellt problem:

• De fyllde luckor när ordinarie personal var sjuk, föräldraledig, eller utbränd
• De möjliggjorde att akutmottagningar kunde hållas öppna dygnet runt
• De säkerställde att operationer inte behövde ställas in
• De gav fastanställd personal möjlighet att faktiskt ta ut sin semester

Nu, när konsulterna systematiskt avvecklas, ser vi konsekvenserna:

• Region Västra Götaland har färre fastanställda sjuksköterskor och barnmorskor i augusti 2025 än någon gång under de senaste fyra åren
• Samtidigt har de färre inhyrda sjuksköterskor
• Matematiken är enkel: färre totalt = sämre bemanning = hårdare arbetsvillkor

Och ändå menar Stefan Petersson att de "har kontroll på kostnaderna". Men vilka kostnader räknas?

De osynliga kostnaderna

När fokus enbart läggs på hyrkostnader blir andra kostnader osynliga:

Personalkostnader:

• Ökad sjukfrånvaro på grund av utbrändhet
• Förlorad kompetens när erfaren personal lämnar yrket
• Rekryteringskostnader när positioner måste återbesättas

Vårdkostnader:

• Stängda vårdplatser trots växande köer
• Inställda operationer som leder till försämrat hälsoläge
• Patienter som söker dyrare akutvård när primärvården inte räcker till

Samhällskostnader:

• Fortsatt olagligt långa vårdköer
• Bristande tillgång till god och nära vård
• Minskad tillit till sjukvårdssystemet

Konsulternas perspektiv – de glömda rösterna

I retoriken om det nationella avtalet glöms lätt en grupp bort: de tusentals legitimerade sjuksköterskor, barnmorskor, undersköterskor och läkare som arbetar som konsulter – inte för att de vill "mjölka systemet", utan för att:

• De uppskattar flexibiliteten att kunna välja uppdrag
• De värdesätter variationen i att arbeta på olika avdelningar och kliniker
• De har familjesituationer som kräver andra arbetstidsmodeller än vad fasta tjänster erbjuder
• De har bränts ut i fasta anställningar och behöver en annan balans

Dessa är legitimerad, erfaren vårdpersonal – ofta med decennier i yrket. När de systematiskt stängs ute förlorar svensk sjukvård inte bara "dyra konsulter" – den förlorar värdefull kompetens och flexibilitet.

Frågor som måste besvaras

När skattemedel används för omfattande systemförändringar har medborgarna rätt till insyn. Därför måste SKR och regionerna besvara:

1. Varför har statistiken om hyrkostnader och bemanningsutveckling tagits bort från era webbplatser?
2. Hur förklaras det faktum att Region Västra Götaland – hem för själva processledaren för oberoende av hyrpersonal – är den enda region där hyrkostnaderna ökat?
3. Hur mäts de verkliga konsekvenserna av minskad bemanning – inte bara ekonomiskt, utan i form av patientsäkerhet, vårdkvalitet och personalens arbetsmiljö?
4. Vilken evidens finns för att det nationella avtalet faktiskt förbättrat svensk sjukvård, när vårdköerna fortfarande är olagligt långa och verksamheter tvingas arbeta underbemannade?

Ett krav på transparens

Det här är inte en fråga om höger eller vänster, fasta anställningar eller konsulter. Det är en fråga om transparens, evidens och ansvarsskyldighet.

När skattefinansierade system genomgår stora förändringar måste resultaten redovisas öppet. Konsulter, leverantörer, vårdpersonal och framför allt patienterna har rätt att veta:

• Hur påverkar det nationella avtalet svensk sjukvård egentligen?
• Varför är vårdplatser fortfarande stängda?
• Varför är köerna fortfarande olagligt långa?
• Varför brister arbetsmiljön i vården – trots att "problemet med hyrpersonal" nu är "löst"?

Tills dessa frågor besvaras, och tills statistiken åter blir tillgänglig och transparent, finns det all anledning att ifrågasätta om det nationella avtalet verkligen var den lösning det utlovades vara – eller om det snarare var ett politiskt mål som prioriterades över både patientsäkerhet och vårdkvalitet.

Konsulterna var aldrig fienden. De var en pusselbit i ett system under press. Att ta bort dem utan att lösa grundproblemet – underfinansiering, strukturella brister och ohållbara arbetsvillkor – löser ingenting. Det skapar bara nya problem. Och när statistiken försvinner samtidigt som frågorna växer, är det dags att kräva svar.

Har du information om utvecklingen i din region? Har du upplevelser av hur det nationella avtalet påverkat vården där du arbetar eller söker vård? Transparens kräver att fler röster hörs. Dela dina erfarenheter.